Redaktionen på Hockeyns Bakgård ska alltså flytta om några månader.
Då tyckte vi att det var passande för även Hockeyns Bakgård att flytta.
Hockeyns Bakgård har alltså numera en ny adress, den adressen som du ser ovan.
En ny fräsch sida, samt ett webbhotell som förhoppningsvis skall strula mindre :)
Alla glada!
Jo såhär är det alltså.
Jag ber även om överseende om det kan uppstå mindre konstigheter på den nya Hockeyns Bakgård.
Tar alltid lite tid att lära sig nya ting :)
Men det skall förhoppningsvis inte vara till allt för stora besvär.
Denna "gamla" Hockeyns Bakgård kommer dock ligga kvar under en obestämd framtid, så för er som brukar roa er om fredag-lördagskvällarna med att sitta och läsa igenom gamla inlägg fortsatt har nåt att göra :)
Klicka på BILDEN överst i inlägget så sänds du automatiskt till den nya Hockeyns Bakgård!
Idag publicerades mitt och Hockeyns Bakgårds sista inlägg i lokaltidningen TA. Det har blivit hela 9 inlägg från Hockeyns Bakgård i TA under säsongen.
Hoppas att det på något vis bidragit till ökat intresse för ishockeyn här i fylket! :)
Här kommer texten, eller ja, stora delar av den!
Det var nu några veckor sedan denna historiska säsong för Skien Ishockeyklubb avslutades.
Några veckor som ägnats väl åt att smälta upplevelser, vinster, förluster, resor och allting annat som hör en lång ishockeysäsong till.
Då tycker jag att det sitter på sin plats med en liten summering bland dessa rader som du just nu läser.
Det har som sagt varit en lång säsong.
När sista matchen spelades förra säsongen och vi hade vunnit 3 Division så startade arbetet. Ett arbete mot klubbens mål, som var 1 Division.
Arbetet startade även för alla oss spelare. Den så högt älskade sommarträningen med allt vad den innebär fick så smått starta upp nästan direkt. Otaliga antal timmar på gymmet, otaliga antal mil i löparspåret, otaliga antal maxlöpningar i Fritidsparkens snöfria slalombacke, samt även två träningar på is i veckan under i stort sett hela sommarhalvåret eftersom vi här i Skien är så pass lyckligt lottade att vi har is under hela året. X antal matcher mellan ”de gamla” och ”de unga” spelades på isen. Och jag kan exklusivt avslöja att det var ”de gamla” som drog det längsta strået.
Det gällde att vi alla var bra förberedda. För att spela i 1 Division är inte direkt som att spela i 3 Division. Det ställer högre krav på alla spelare såklart. Och för att uppnå de kraven så måste man träna, träna och åter träna. Det finns inga genvägar. Och sammanfattningsvis kring just detta, så tror jag inte att speciellt många i laget fuskat med sommarträningen då vi gått igenom 39 matcher med extremt kort om folk om man jämför med våra motståndare.
Medans de flesta av motståndarna rullat runt på 4 femmor så har vi till stora delar av matcherna rullat runt på 2. En viss skillnad såklart. Så som sagt, jag tror att de flesta i laget kan slå sig litegrann på bröstet och säga till sig själv, -Jag gjorde en bra sommarträning!
I början på augusti var nästan hela laget samlat. Vi gick på is allesammans, och träningen på is startade på allvar. Många nya spelare, ny tränare, ny serie, nya motståndare, ja, det var mycket som var nytt. Det fanns i laget en stor förväntan. Många var vi som längtade efter att få spela den första matchen. För att se litegrann var vi stod i jämförelse med de andra lagen.
Och den kom. För motståndet stod laget från Hönefoss, Ringerike Panthers som numera var ett etablerat topplag i 1 Division. Det var nervöst i Lynx-garderoben före match. Det vill jag lova! Men vi gör en kanonmatch och har ledningen hela vägen. Matchen slutar 3-3 och det är med mersmak för oss.
En relativt lång uppkörning från augusti till mitten/slutet på september är nu över. Och vi skall äntligen få spela Seriepremiär. Detta sker på bortaplan. I Årnes i den numera klassiska Runnirinken. Att Runnirinken är klassisk beror kort och gott på att det var i denna hall som Skien Lynx tog sina första poäng i 1 Division. Vi vinner, efter att ha avgjort i sudden-death, och får med oss 2 poäng hem till Telemark. Jag tror nog att det var fler än jag som tyckte att detta var helt fantastiskt!
Det vi sedan såg framemot var den allra allra första matchen på hemmaplan. I Skien Ishall, som senare skulle komma att kallas för ”Templet” skulle vi möta IL Jutul. Och jag ska ärligt erkänna att matchen var aningen ”hypad”. Radio, tidningar, internet, ja nästan överallt snackades det om denna match.
Och spänningen steg även i laget. Alla var så oerhört taggade. Vi ville ha matchen nu!! Men vi fick snällt vänta någon dag till. Och allteftersom matchen närmade sig, så byggdes allting upp. Stämningen, ja just det, ”hypen”. Det snackades hockey överallt. Nu var det bara att släppa loss!
Vi visste om att det skulle komma mycket folk! Men att det skulle komma så många som det gjorde, det hade nog ingen i laget förväntat sig. Historiens allra första Elit-match i Templet, med hemmaklubben Skien Ishockeyklubb skulle nu spelas. Den första hemmamatchen i 1 Division.
Och det var fantastiskt att glida runt ute på isen under uppvärmningen och se att folket strömmade in. Fler och fler. Att ishockey är en relativt liten och ny idrott i Telemark var svårt att missa, då jag såg flera på läktaren som bara hade T-shirt på överkroppen. Kanske dom hoppades på att matchen skulle värma? När vi sedan tågade ut till introt och man hörde publikens jubel så överröstes man av en fantastisk känsla! Tänk, i detta Tempel hade jag säsongen före spelat matcher inför 30 personer i 3 Division. Nu satt/stod det 700 personer på läktaren!
Det var en fantastisk känsla, att i mörker till hög musik skrinna ut på isen till alla dessa människors stora jubel! Och jag tror nog att de allra flesta utav dessa 700 gick ifrån Templet med en positiv upplevelse i huvudet. För, trots att vi förlorade så var det ju en himla bra ishockeymatch. Tempo, tacklingar, mycket mål samt en hög spänning. Den hade allt egentligen, förutom att fel lag vann.
Precis före jul spelade vi en annan hemmamatch i Templet som lagt sig starkt i minnet hos mig.
Vi mötte de som senare skulle bli Seriemästare, Comet från Halden. Vi gör en fullständigt fantastisk match mot ett motstånd som med facit i hand borde köra över oss. Med ett par minuter kvar kvitterar vi. Templet exploderar av glädje, både på läktare och på isen. Vi höll på att nagga stora stygga Comet på poäng. En perfekt match ifrån vår sida, såhär långt där vi krigat om varje millimeter i varje sekund i matchen. Men så, med 20 sekunder kvar av matchen så får Comet in ett segermål. Ett extremt turligt sådant. Och förlusten var ett faktum… Det kändes oerhört bittert, speciellt då vi varit så grymt nära på att ta matchen till sudden-death. Här någonstans kände jag att säsongen vände för oss.
Ett tag senare skulle vi möta de dåvarande serieledarna Ringerike Panthers hemma i Templet. Och denna match, vågar jag påstå, var våran bästa på hela säsongen!
Efter 60 fantastiska minuter är det oavgjort! Vi har tagit matchen till sudden-death. Mot självaste serieledarna!! Vi är även extremt närma att ta det till straffar. Men med ynka 7 sekunder kvar av sudden så avgör Panthers. Hade matchen gått till straffar så är jag övertygad om att vi vunnit!
Detta är bara ett fåtal av de många minnen jag har på lager efter denna säsong. Men dessa minnen är nog de som sticker ut mest, av alla de positiva upplevelser jag och mina lagkamrater haft denna säsong.
Det blir inte fler inlägg nu i påsk. Så du får hålla tillgodo med detta :)
Ja, givetvis kommer Fredagslåten som vanligt!
Helt avslutningsvis så vill jag önska Dig en riktigt god påsk!!
Var ett rejält tag sen senaste matnyttiga uppdateringen nu.
Så en liten rapport om vad som sker sitter väl på sin plats denna snart sena tisdagsafton.
Som vissa redan vet så har jag tagit beslutet att lämna Skien Ishockeyklubb.
Det blir alltså ingen fortsättning.
Ett beslut som vuxit sig starkt efter säsongens slut.
Efter sista seriematchen som vi spelade på hemmaplan mot Grüner, den 2a mars så valde jag att ta en veckas helt off från allt vad ishockey heter.
Efter den veckan började jag sen fundera på framtiden.
Och ganska snabbt beslutade jag mig för att inte stanna i Skien.
Efter två år i klubben så känner jag helt enkelt att det får vara dags för något nytt.
En ny utmaning. Ett nytt äventyr. En ny milstolpe.
Med tanke på jobb så kommer jag och min sambo att bli boendes i Telemarks huvudstad fram till slutet på juni.
Sedan går flyttlasset....
Vart vet jag inte ännu.
Men faktum är att jag under de kommande veckorna har en hel del att fundera över.
Det är inte alltid lätt att vara ishockeyspelare.
Men angenäma problem är ju ganska kul trots allt.
Såfort någonting blir klart så blir du, kära läsare givetvis underrättad!
Jag vill härigenom (då risken finns att jag inte kommer träffa på alla nu när ishockeysäsongen lider mot sitt slut) passa på att tacka för dom här två åren!
Jag har här i Skien fått chansen att träffa och lära känna många fantastiska människor!
Jag har fått uppleva saker som jag aldrig kunnat drömma om, men som nu sitter färskt i minnet och dagligen lockar fram till ett smil.
Jag har fått chansen att vara med helt i starten på en satsning i en förhållandevis liten ishockeyklubb. Vunnit serieguld, avancerat två serier på en sommar, samt vara i allra högsta grad involverad i en historisk säsong i Telemark och Skiens ishockeyhistoria, nämligen den första i 1 Division.
Som jag tidigare nämnt så har jag fått äran att lära känna många helt fantastiska människor!
Det är er jag kommer sakna.
Det är er jag kommer minnas.
Jag behöver inte nämna några namn, för ni vet vilka ni är!
Härigenom vill jag alltså tacka för dessa två åren, där jag även fått den stora äran att vara Lagkapten för Skien Ishockeyklubbs A-lag.
Och givetvis så önskar jag Skien Ishockeyklubb all lycka i sin fortsatta satsning med allt från Hockeyskola till A-laget i 1 Division.
Igår onsdag samlades tiotalet Lynx-spelare + legenden Helge Roar Haugen för Telemarks version av Winter Classic.
På den megastora ute-isen vid sidan av det gemytliga Templet blandades glädje och sorg, finlir och hårresande missar, snygga mål och brutalt dålig skridskoåkning (läs Toni Barilla).
Allt fanns där.
Legenden Helge hade snörat på sig sina klassiska JOFA-rör och agerade domare OCH fotograf med den äran.
Uppvärmning för honom inför morgondagens stormatch (mer om den lite senare i detta inlägg).
Lagbilden vittnar om att Chris Pronger trejdats till Devils, samt att Tie Domi (längst ut till höger i bild) valt att göra comeback. Något överraskande i North Toronto Hockey....
Som sagt.
Imorrnkväll är det dags för Helge Roar Haugens stora kväll.
Skiens A-lag mot Skiens Old Stars.
En mångårig tradition där säsongens A-trupp möter gamla A-lagsspelare och stofiler såsom Steinar Sörum.
Helge har detta år plockat ihop ett riktigt bra lag till Old Stars.
Det lär bli en rejäl holmgång.
Old Stars börjar matchen med en 5-0 ledning. Man spelar med 5 man, medan A-laget spelar med 4, under hela matchen. Utvisningar gäller som vanligt dock.
Inga tacklingar eller slagskott är tillåtna.
Fjolårets match vann A-laget, tämligen enkelt :)
Efter matchen väntar sen en Avslutningsfest på ovanvåningen i Templet.
Helge har lanserat denna match som Årets match i Templet, så är du hockeysugen och vill se lite riktigt hockeygodis så ska du masa dig till Templet imorrn.
18:30 släpper Helge pucken!!
Pga. olika anledningar så kommer undertecknad dessvärre inte att deltaga denna afton....
Hoppas laget klarar vinna, så kan även jag njuta av kvällen :)
Ha en fin fortsättning på kvällen!
Påminner även om Fredagslåten imorrn, 16:07 som vanligt!
Efter kvällens träning sökte en människa upp mig för ett mycket allvarligt snack.
Denna man ville helt enkelt ha hjälp....
Tillsammans skrev vi ner några rader på svenska. De följer här under.
Halla damer!
Jag kallas för Colamannen och är en ung gutt.
Rökfri, ingen alkohol eller andra ting. Endast snus och Cola.
Jag bor i Skien i min lägenhet som min mycket inredningsintresserade kompis Rudi inrett med det senaste av moderniteter.
Jag älskar att träna, spenderar åtskilliga timmar på gymmet varje dag. Spelar även ishockey i 1 Division i Skien Lynx.
Annars tycker jag väldigt mycket om att gå en mysig tur i en fin skog eller uppför ett högt fjäll. Att stanna och grilla ett par pölser och skölja ner med Cola är det bästa jag vet.
Att bara vara hemma och mysa med en god bok är ting jag håller av väldigt högt i mitt liv också. TV-spel och datorer existerar inte i min vardag.
Jag är även väldigt noga med mitt utseende. Är lite av ett modefreak då jag alltid har det senaste i klädväg. I mitt hockeylag blir jag ofta kallad för modelejon. Detta kan bero på att jag startat flera trender. Bla. att använda ett gammalt skridskosnöre som livrem.
Jag söker dig kvinna på 36+
Du har en fin kropp, bruna ögon och brunt hår. Det är viktigt att du inte är längre än mig (jag är 162 cm).
Det är också viktigt att du tycker om långa söndagsturer med mys i skogen.
Efter den smått fruktansvärda upplevelsen som vi var med om uppe i Runnirinken i onsdags så väntade några dagars ledighet för Lynx-spelarna.
Uppdateringen här på Hockeyns Bakgård blev därigenom lidande då undertecknad helt enkelt passat på att göra ting som man annars aldrig har möjlighet eller tid till.
En välbehövlig vila dessutom, för ett antal sargade kroppar i laget.
Men idag var vi dock uppe på hästarna igen.
Träning bedrevs i Templet mellan klockan 13 och 14.
Sista veckan på säsongen stundar, där två matcher och ett gäng träningar blir det sista vi gör.
Manglerud Star på bortaplan, onsdag klockan 19:00.
Och så då, sista hemmamatchen i Templet för denna säsong då Grüner gästar.
Nedsläpp klockan 16:00.
Intervjun med #28 Matti "Sinnpajen" Luomajoki är på en sista finslipning och anländer hans mailbox under kvällen.
Räkna med att denna alla redan mytomspunna intervju dyker upp under veckan!
Till sist vill Hockeyns Bakgård passa på att önska dig en fin fortsättning på denna söndag!!
Ja, man kan lugnt påstå att Tim Ailo "Colamannen" Myklebust´s liv tog en vändning efter intervjun här på Hockeyns Bakgård.
"Colamannen" har numera stora problem med att visa sig ute i Skien.
Herkules (byens köpcenter) är bara att glömma.
Överallt är det folk som vill snacka och ha autografer.
Och "Colamannen" är ju inte den mannen som frodas av uppmärksamhet.
Samtidigt är det massa stora företag (läs, H&M, Victoria Secret, Björn Borg, Armani med mera med mera) som hör av sig och vill ha "Colamannen" som modell i sina kommande underklädeskollektioner.
"Colamannen" har därför anlitat en agent.
Dels så vill "Colamannen" ha struktur bland sina framträdanden, och dels så vill han ha ordentligt med cash för att han ska pallra sig ur sin exklusiva lägenhet där han tillbringar mycket tid med X-box kontrollen i sina händer.
Vill man ta en fika med "Colamannen" får man numera snällt boka tid hos agenten....
Men igår, när "Colamannen" äntligen hade en ledig kväll så passade det utmärkt med en fotosession för Victoria Secrets sommarkollektion.
Exklusiva källor sände Hockeyns Bakgård en bild, som kommer pryda varenda busskur i hela Skandinavien inom kort.....
Fotosessionen skall enligt källan ha ägt rum på Parkbiografen här i Skien.
För övrigt så är det nu lite sista chansen att skicka in frågor inför Hockeyns Bakgårds kommande intervju med #28 Matti "Sinnpajen" Luomajoki.
Intervjun beräknas anlända i "Sinnpajens" mailbox under helgen.
Ja, som ni alla märkt så har det varit lite magert med uppdateringar här under veckan.
Till detta finns det såklart en anledning. Eller ja, kanske två egentligen.
Undertecknad är skadad, och är inte med på träningarna. Då missas det en hel del, och man hamnar på nåt vis utanför snacket. Givetvis är det så när man inte finns med i allt i den utsträckning som man i normala fall är.
Som det ser ut nu så blir det en hel del tid på cykeln uppe på Akrobat. Efter cykelturen knallar jag bort till hallen där nästan hela laget redan befinner sig. Väl där så bevittnar jag en stund av träningen innan jag knallar hem igen.
Hur länge jag blir borta från hockeyn står skrivet i stjärnorna.
Så, där fick ni som är nyfikna en liten uppdatering på min status.
Den andra anledningen är väl att det just nu är speluppehåll för Lynx.
Ett matchuppehåll på 10 dagar väntade efter hemkomsten från Narvik. Men nu börjar det närma sig igen, då Oslo-laget Hasle/Lören väntar på bortaplan kommande onsdag.
När det är matchuppehåll finns det inte alltför jättemycket att skriva hem om, då det bara är träning och åter träning som gäller.
Men kvällen som väntar kommer säkerligen bjuda på en del go´bitar.
Efter träningen ikväll är det nämligen lite sammankomst för Lynx i klubbhuset.
Mat och diverse väntar och det skall givetvis bli mycket trevligt!
Som jag tidigare nämnt så kommer två intervjuer att komma upp inom en inte alltför lång tid.
De två Största profilerna i Lynx skall intervjuas, och Hockeyns Bakgård kan idag ge er namnen på dessa.
Den första att bli intervjuad är: Colamannen
Och den andre är ingen mindre än: Sinnpajen
Så vet ni det.
Nu har ni något att se framemot, det vill jag lova!
Är det så att du sitter inne med någon fråga, som du hemskt gärna skulle vilja ställa till någon av dessa profiler så får du ingen bättre chans än nu!
Frågor till någon av profilerna kan lämnas här i kommentarsfältet, skickas på mail till mig, [email protected] eller via Facebook.
Så, där fick ni en liten uppdatering på vad som händer i vardagen.
Vill till sist påminna om Fredagslåten, som vanligt 16:07!!
Lovade ju att jag skulle bjuda er på en liten summering av denna helgen med.
Inte mycket hockey men väl lite bilder med mera
Hur som helst.
Den resan som jag sett klart mest framemot under säsongen väntade oss.
För en skåning är det som jag nämnt tidigare lite overkligt att komma upp så långt norrut.
Saker man aldrig tidigare sett ser man nu helt plötsligt.
Som det här.....
En glad #77 bjuder här på ett leende under flygfärden, samtidigt som den flygrädde #89 uppträder med tomma ögon. #21 är lite sliten efter att ha fått agera "dålig far" åt #89....
Bjuder här på ett par bilder på utsikten från vårt flotta hotell där vi fick äran att bo på 14e våningen.
Hörde jag fantastiskt landskap!?
Här är vi påväg ner till arenan, Nordkraft Arena.
Även om själva ishallen inte var sådär maffig så var arenan cool i sig.
På de två första etagen var det mataffärer tror jag, tredje etage bestod av Ishall och 4e var gym.
Coolt bygge om jag får säga mitt!
Och runt arenan fanns andra mycket trevliga utsikter som var ett måste för mig att vila ögonen på!
Ja, det var himla fint däruppe det ska ni veta!
Själva Narvik verkade annars vara en by som andas hockey.
Intresset gick INTE att ta miste på och sånt tycker jag är hur häftigt som helst!
I Sverige finns det en hel del klassiska hockeyfästen, och Narvik får definitivt få "Hockeyfäste" som beteckning här i Norge.
Intresset för hockeyn och för laget är enormt, och publiksiffrorna från våra två matcher var, efter det jag fått höra ca 1000 på lördagen och ca 500 på söndagen.
Givetvis helt fantastiska publiksiffror som få, ytterst ytterst få i vår serie kan mäta sig med.
Ljudet som den stora publiken skapade var även det enormt.
Det var ett jäkla tryck i hallen matcherna igenom och det finns ju inget bättre än att spela ishockey då!
Allt som allt så hade vi en grym resa.
Allting funkade perfekt, från avresa till hemkomst.
Man kunde nästan tro att man hamnat i en ny klubb om man ska jämföra med den h-lvetiska Bergens-turen....
Hockeyns Bakgård vill idag passa på att önska VD:n tillika ägaren ett stort grattis på 25-årsdagen!
Detta med ett kollage från den ljuva barndomen, som redaktionen fått mailad till sig från en nära släkting!
På grund av födelsedagsfirande, familjebesök med mera med mera så har ej chefsskribenten tid att lägga upp ett "Inför match" idag. Hoppas ni trogna läsare har överseende med detta.
Men för dig som har möjlighet så kan du köpa dagens TA, där Hockeyns Bakgård gör årsdebut.
Hockeyns Bakgård vill dock önska dig en fantastisk lördag, så ses vi i Templet imorrn!
Igår valde Hockeyns Bakgård att skriva ett litet hyllningsinlägg riktat till legendaren Tomas Holmström.
Under dagen har Hockeyns Bakgård och många därtill blivit informerade om att den store artisten Kristian Huselius tvingas lägga rören och trollspöt på hyllan.
På grund av skador tvingas "Husse" avsluta karriären.
En stor förlust för svensk ishockey, och inte minst för Elitserien och AIK.
Artister som Husse kan man inte få nog av!
Husse har även han haft en fantastisk karriär!
Han slog igenom stort i Frölunda-dressen under säsongen 1999/2000 och spelade sen ytterligare en säsong i Frölunda innan han skeppades in i Florida Panthers i NHL.
Hans meritlista talar för sig själv....
662 NHL-matcher med 451 poäng som resultat.
Han har spelat för Florida Panthers, Calgary Flames och Columbus Blue Jackets.
221 Elitserie-matcher med 180 gjorda poäng.
Här har han representerat Färjestad BK, Frölunda, Linköpings HC samt AIK.
Husse är även en spelare som alltid ställt upp för Tre Kronor.
I Tre Kronor har Husse snittat runt en pinne per match.
Nej, vi går miste om en stor artist med handleder som få andra.
Speciellt tråkigt är det att hans fortsatta karriär stoppas på grund av skador...
