Idag publicerades mitt och Hockeyns Bakgårds sista inlägg i lokaltidningen TA. Det har blivit hela 9 inlägg från Hockeyns Bakgård i TA under säsongen.
Hoppas att det på något vis bidragit till ökat intresse för ishockeyn här i fylket! :)
Här kommer texten, eller ja, stora delar av den!
Det var nu några veckor sedan denna historiska säsong för Skien Ishockeyklubb avslutades.
Några veckor som ägnats väl åt att smälta upplevelser, vinster, förluster, resor och allting annat som hör en lång ishockeysäsong till.
Då tycker jag att det sitter på sin plats med en liten summering bland dessa rader som du just nu läser.
Det har som sagt varit en lång säsong.
När sista matchen spelades förra säsongen och vi hade vunnit 3 Division så startade arbetet. Ett arbete mot klubbens mål, som var 1 Division.
Arbetet startade även för alla oss spelare. Den så högt älskade sommarträningen med allt vad den innebär fick så smått starta upp nästan direkt. Otaliga antal timmar på gymmet, otaliga antal mil i löparspåret, otaliga antal maxlöpningar i Fritidsparkens snöfria slalombacke, samt även två träningar på is i veckan under i stort sett hela sommarhalvåret eftersom vi här i Skien är så pass lyckligt lottade att vi har is under hela året. X antal matcher mellan ”de gamla” och ”de unga” spelades på isen. Och jag kan exklusivt avslöja att det var ”de gamla” som drog det längsta strået.
Det gällde att vi alla var bra förberedda. För att spela i 1 Division är inte direkt som att spela i 3 Division. Det ställer högre krav på alla spelare såklart. Och för att uppnå de kraven så måste man träna, träna och åter träna. Det finns inga genvägar. Och sammanfattningsvis kring just detta, så tror jag inte att speciellt många i laget fuskat med sommarträningen då vi gått igenom 39 matcher med extremt kort om folk om man jämför med våra motståndare.
Medans de flesta av motståndarna rullat runt på 4 femmor så har vi till stora delar av matcherna rullat runt på 2. En viss skillnad såklart. Så som sagt, jag tror att de flesta i laget kan slå sig litegrann på bröstet och säga till sig själv, -Jag gjorde en bra sommarträning!
I början på augusti var nästan hela laget samlat. Vi gick på is allesammans, och träningen på is startade på allvar. Många nya spelare, ny tränare, ny serie, nya motståndare, ja, det var mycket som var nytt. Det fanns i laget en stor förväntan. Många var vi som längtade efter att få spela den första matchen. För att se litegrann var vi stod i jämförelse med de andra lagen.
Och den kom. För motståndet stod laget från Hönefoss, Ringerike Panthers som numera var ett etablerat topplag i 1 Division. Det var nervöst i Lynx-garderoben före match. Det vill jag lova! Men vi gör en kanonmatch och har ledningen hela vägen. Matchen slutar 3-3 och det är med mersmak för oss.
En relativt lång uppkörning från augusti till mitten/slutet på september är nu över. Och vi skall äntligen få spela Seriepremiär. Detta sker på bortaplan. I Årnes i den numera klassiska Runnirinken. Att Runnirinken är klassisk beror kort och gott på att det var i denna hall som Skien Lynx tog sina första poäng i 1 Division. Vi vinner, efter att ha avgjort i sudden-death, och får med oss 2 poäng hem till Telemark. Jag tror nog att det var fler än jag som tyckte att detta var helt fantastiskt!
Det vi sedan såg framemot var den allra allra första matchen på hemmaplan. I Skien Ishall, som senare skulle komma att kallas för ”Templet” skulle vi möta IL Jutul. Och jag ska ärligt erkänna att matchen var aningen ”hypad”. Radio, tidningar, internet, ja nästan överallt snackades det om denna match.
Och spänningen steg även i laget. Alla var så oerhört taggade. Vi ville ha matchen nu!! Men vi fick snällt vänta någon dag till. Och allteftersom matchen närmade sig, så byggdes allting upp. Stämningen, ja just det, ”hypen”. Det snackades hockey överallt. Nu var det bara att släppa loss!
Vi visste om att det skulle komma mycket folk! Men att det skulle komma så många som det gjorde, det hade nog ingen i laget förväntat sig. Historiens allra första Elit-match i Templet, med hemmaklubben Skien Ishockeyklubb skulle nu spelas. Den första hemmamatchen i 1 Division.
Och det var fantastiskt att glida runt ute på isen under uppvärmningen och se att folket strömmade in. Fler och fler. Att ishockey är en relativt liten och ny idrott i Telemark var svårt att missa, då jag såg flera på läktaren som bara hade T-shirt på överkroppen. Kanske dom hoppades på att matchen skulle värma? När vi sedan tågade ut till introt och man hörde publikens jubel så överröstes man av en fantastisk känsla! Tänk, i detta Tempel hade jag säsongen före spelat matcher inför 30 personer i 3 Division. Nu satt/stod det 700 personer på läktaren!
Det var en fantastisk känsla, att i mörker till hög musik skrinna ut på isen till alla dessa människors stora jubel! Och jag tror nog att de allra flesta utav dessa 700 gick ifrån Templet med en positiv upplevelse i huvudet. För, trots att vi förlorade så var det ju en himla bra ishockeymatch. Tempo, tacklingar, mycket mål samt en hög spänning. Den hade allt egentligen, förutom att fel lag vann.
Precis före jul spelade vi en annan hemmamatch i Templet som lagt sig starkt i minnet hos mig.
Vi mötte de som senare skulle bli Seriemästare, Comet från Halden. Vi gör en fullständigt fantastisk match mot ett motstånd som med facit i hand borde köra över oss. Med ett par minuter kvar kvitterar vi. Templet exploderar av glädje, både på läktare och på isen. Vi höll på att nagga stora stygga Comet på poäng. En perfekt match ifrån vår sida, såhär långt där vi krigat om varje millimeter i varje sekund i matchen. Men så, med 20 sekunder kvar av matchen så får Comet in ett segermål. Ett extremt turligt sådant. Och förlusten var ett faktum… Det kändes oerhört bittert, speciellt då vi varit så grymt nära på att ta matchen till sudden-death. Här någonstans kände jag att säsongen vände för oss.
Ett tag senare skulle vi möta de dåvarande serieledarna Ringerike Panthers hemma i Templet. Och denna match, vågar jag påstå, var våran bästa på hela säsongen!
Efter 60 fantastiska minuter är det oavgjort! Vi har tagit matchen till sudden-death. Mot självaste serieledarna!! Vi är även extremt närma att ta det till straffar. Men med ynka 7 sekunder kvar av sudden så avgör Panthers. Hade matchen gått till straffar så är jag övertygad om att vi vunnit!
Detta är bara ett fåtal av de många minnen jag har på lager efter denna säsong. Men dessa minnen är nog de som sticker ut mest, av alla de positiva upplevelser jag och mina lagkamrater haft denna säsong.
Det blir inte fler inlägg nu i påsk. Så du får hålla tillgodo med detta :)
Ja, givetvis kommer Fredagslåten som vanligt!
Helt avslutningsvis så vill jag önska Dig en riktigt god påsk!!
Var ett rejält tag sen senaste matnyttiga uppdateringen nu.
Så en liten rapport om vad som sker sitter väl på sin plats denna snart sena tisdagsafton.
Som vissa redan vet så har jag tagit beslutet att lämna Skien Ishockeyklubb.
Det blir alltså ingen fortsättning.
Ett beslut som vuxit sig starkt efter säsongens slut.
Efter sista seriematchen som vi spelade på hemmaplan mot Grüner, den 2a mars så valde jag att ta en veckas helt off från allt vad ishockey heter.
Efter den veckan började jag sen fundera på framtiden.
Och ganska snabbt beslutade jag mig för att inte stanna i Skien.
Efter två år i klubben så känner jag helt enkelt att det får vara dags för något nytt.
En ny utmaning. Ett nytt äventyr. En ny milstolpe.
Med tanke på jobb så kommer jag och min sambo att bli boendes i Telemarks huvudstad fram till slutet på juni.
Sedan går flyttlasset....
Vart vet jag inte ännu.
Men faktum är att jag under de kommande veckorna har en hel del att fundera över.
Det är inte alltid lätt att vara ishockeyspelare.
Men angenäma problem är ju ganska kul trots allt.
Såfort någonting blir klart så blir du, kära läsare givetvis underrättad!
Jag vill härigenom (då risken finns att jag inte kommer träffa på alla nu när ishockeysäsongen lider mot sitt slut) passa på att tacka för dom här två åren!
Jag har här i Skien fått chansen att träffa och lära känna många fantastiska människor!
Jag har fått uppleva saker som jag aldrig kunnat drömma om, men som nu sitter färskt i minnet och dagligen lockar fram till ett smil.
Jag har fått chansen att vara med helt i starten på en satsning i en förhållandevis liten ishockeyklubb. Vunnit serieguld, avancerat två serier på en sommar, samt vara i allra högsta grad involverad i en historisk säsong i Telemark och Skiens ishockeyhistoria, nämligen den första i 1 Division.
Som jag tidigare nämnt så har jag fått äran att lära känna många helt fantastiska människor!
Det är er jag kommer sakna.
Det är er jag kommer minnas.
Jag behöver inte nämna några namn, för ni vet vilka ni är!
Härigenom vill jag alltså tacka för dessa två åren, där jag även fått den stora äran att vara Lagkapten för Skien Ishockeyklubbs A-lag.
Och givetvis så önskar jag Skien Ishockeyklubb all lycka i sin fortsatta satsning med allt från Hockeyskola till A-laget i 1 Division.
Igår onsdag samlades tiotalet Lynx-spelare + legenden Helge Roar Haugen för Telemarks version av Winter Classic.
På den megastora ute-isen vid sidan av det gemytliga Templet blandades glädje och sorg, finlir och hårresande missar, snygga mål och brutalt dålig skridskoåkning (läs Toni Barilla).
Allt fanns där.
Legenden Helge hade snörat på sig sina klassiska JOFA-rör och agerade domare OCH fotograf med den äran.
Uppvärmning för honom inför morgondagens stormatch (mer om den lite senare i detta inlägg).
Lagbilden vittnar om att Chris Pronger trejdats till Devils, samt att Tie Domi (längst ut till höger i bild) valt att göra comeback. Något överraskande i North Toronto Hockey....
Som sagt.
Imorrnkväll är det dags för Helge Roar Haugens stora kväll.
Skiens A-lag mot Skiens Old Stars.
En mångårig tradition där säsongens A-trupp möter gamla A-lagsspelare och stofiler såsom Steinar Sörum.
Helge har detta år plockat ihop ett riktigt bra lag till Old Stars.
Det lär bli en rejäl holmgång.
Old Stars börjar matchen med en 5-0 ledning. Man spelar med 5 man, medan A-laget spelar med 4, under hela matchen. Utvisningar gäller som vanligt dock.
Inga tacklingar eller slagskott är tillåtna.
Fjolårets match vann A-laget, tämligen enkelt :)
Efter matchen väntar sen en Avslutningsfest på ovanvåningen i Templet.
Helge har lanserat denna match som Årets match i Templet, så är du hockeysugen och vill se lite riktigt hockeygodis så ska du masa dig till Templet imorrn.
18:30 släpper Helge pucken!!
Pga. olika anledningar så kommer undertecknad dessvärre inte att deltaga denna afton....
Hoppas laget klarar vinna, så kan även jag njuta av kvällen :)
Ha en fin fortsättning på kvällen!
Påminner även om Fredagslåten imorrn, 16:07 som vanligt!
En säsong som minst sagt varit händelserik, både i positiv och i negativ mening.
En säsongssummering kommer så småningom, givetvis!
Men till matchen igår.
Vi mötte ett Grüner som innehåller en hel del äldre spelare som "varit med förr" liksom.
Det är väl inget tempo-lag direkt. Men man är väldigt skickliga och samspelta. Man hittar varann bra. Sen har man ett par riktigt vassa lirare, såna som går in och avgör matcherna.
Vi själva gör en bra match, inte minst första perioden. Grüner gjorde 0-1, men vi gick upp i 1-1 och 2-1 innan första pausen kom. En period som böljar ganska mycket fram och tillbaks. Vi får utdelning i två klassiska "skitmål". Lite typiskt att "skitmålen" skulle komma först i sista matchen...
Andra perioden, som vanligtvis brukar vara våran svagaste i matcherna är god. Vi gör jobbet rejält, och även i denna period är det böljande spel. Vi trycker tillbaka Grüner, Grüner trycker tillbaka oss.
Men sammanfattningsvis en bra period.
Dock så gör Grüner två mål i denna period, och har därmed en 2-3 ledning inför sista perioden.
Sista perioden väntar och vi är överens om att vi verkligen ska gå för det!
Det är det sista vi gör denna säsong, så det finns absolut ingenting att spara på!
Men dryga 7 minuter före slutet så ökar Grüner på, 2-4 och ljuset släcks nog för de flesta med Lynx-anknytning.
Men inte för oss i laget, och med 3 och en halv minut reducerar vi och en dramatisk avslutning väntar.
Spelet förläggs i gästernas zon, och trycket är massivt.
Men målet kommer inte. Istället är det Grüner som kontrar in 3-5 i tom kasse.
Matchen är slut, men vi har gjort en bra avslutningsmatch.
Innan vi glider av isen tillsammans för en sista gång så tackar vi våran fantastiska publik som stöttat oss under hela säsongen.
I omklädningsrummet sen så infinner sig den där underbara känslan som det alltid gör när en säsong är över.
En tomhet, blandad med en lättnad.
Nu är det äntligen över och jag får massa tid att göra andra saker. Men vad ska jag göra då!? Typ...
Vad som hände sen stannar hos oss.
Men förhoppningsvis kommer en och annan film och kanske till och med någon bild att publiceras här på Hockeyns Bakgård inom en inte alltför lång framtid.
Nu är det över.
Vad som händer i framtiden vet endast Gud.
Nu ska det bli otroligt skönt att släppa hockeyn helt för en bra stund.
Efter kvällens träning sökte en människa upp mig för ett mycket allvarligt snack.
Denna man ville helt enkelt ha hjälp....
Tillsammans skrev vi ner några rader på svenska. De följer här under.
Halla damer!
Jag kallas för Colamannen och är en ung gutt.
Rökfri, ingen alkohol eller andra ting. Endast snus och Cola.
Jag bor i Skien i min lägenhet som min mycket inredningsintresserade kompis Rudi inrett med det senaste av moderniteter.
Jag älskar att träna, spenderar åtskilliga timmar på gymmet varje dag. Spelar även ishockey i 1 Division i Skien Lynx.
Annars tycker jag väldigt mycket om att gå en mysig tur i en fin skog eller uppför ett högt fjäll. Att stanna och grilla ett par pölser och skölja ner med Cola är det bästa jag vet.
Att bara vara hemma och mysa med en god bok är ting jag håller av väldigt högt i mitt liv också. TV-spel och datorer existerar inte i min vardag.
Jag är även väldigt noga med mitt utseende. Är lite av ett modefreak då jag alltid har det senaste i klädväg. I mitt hockeylag blir jag ofta kallad för modelejon. Detta kan bero på att jag startat flera trender. Bla. att använda ett gammalt skridskosnöre som livrem.
Jag söker dig kvinna på 36+
Du har en fin kropp, bruna ögon och brunt hår. Det är viktigt att du inte är längre än mig (jag är 162 cm).
Det är också viktigt att du tycker om långa söndagsturer med mys i skogen.
Det absolut sista "Inför match" på ett bra tag är just detta inlägg som du just nu sitter och begrundar.
Den sista matchen på denna mycket annorlunda och innehållsrika säsongen stundar.
För motståndet står Grüner. Det lila-färgade huvudstadslaget som vi såhår långt torskat två av två mot.
Det kommer bli en tuff match, inget snack om det i synnerhet nu då Grüner vunnit det mesta efter jul.
Men vi vill avsluta snyggt, och vi vill ta revansch efter de två senaste fiaskomatcherna.
Detta kan vara den sista matchen som flera av oss i laget någonsin spelar tillsammans.
Så vi ska gå ut där och ha kul tillsammans, köra som fasen och gå för en seger, så vi får skrika ur oss ett sista "Ali Ali Ali" så att hela Templet gungar!
Här har ni honom, en av de 2 absolut största profilerna i hockey-Norge!!
Mina damer och herrar, Hockeyns Bakgård har en fredagskväll som denna det stora nöjet att presentera för er, den hett emotsedda intervjun med Skien Lynx spelare nummer 28, Matti Luomajoki aka. Sinnpajen!
Sinnpajen, som är flerspråkig hade vissa problem att tyda undertecknads frågor och uttryck, men efter en lite lätt språkgenomgång på Tallinn-bussen hem från Oslo så fick Sinnpajen till det tillslut.
Nåja, ganska så bra iaf.... ;)
Njut av god läsning signerat #28!
Du har nu bott i Skien i ett antal månader, så den första frågan blir, vad tycker du om byen? - Skien er veldig rolig liten by og trives her godt.
Du har promotats hårt här på Hockeyns Bakgård som Matti ”Sinnpajen” Luomajoki. Vem är egentligen Matti ”Sinnpajen” Luomajoki? - Matti "Sinnpajen" Luomajoki er liten gutte fra Finland
Och var kommer ditt smeknamn ”Sinnpajen” ifrån? - Egentlig jeg vet ikke, kanskje han #77 kan svare på dette.
Många är vi som är intresserade i din bakgrund, berätta lite kort om var du har bott tidigare? - Jeg kommer fra Finland. I Finland jeg har bodd i Oulu og i Jämsä. Her i Norge har bodd i Vadsø, Tromsø og nå her i Skien.
Vad var det som fick dig att flytta till Skien? - Det var bare pga. ishockey.
Kan du berätta litegrann om hur det är att växa upp i Finland? - Jeg kan bare sier at det er flott å vokse opp i Finland, Finland er flott land. Og jeg er såkalt 80-talets barn og det var greit tid å liv.
Vad kännetecknar en riktig finne enligt dig? - Hmmmm, vanskelig spørsmål...kanskje at jeg er bare jeg, trenger ikke prøve være noen andre.
Bastar ALLA finnar? - Den er ikke fakta men jeg tror at 99,9% av finsk liker bastu av og til.
Det sägs att du (och alla andra finnar) alltid bär kniv, kommentar till detta? - Det er ikke sant. Bare vissa bærer kniv alltid i Finland.
Hur många gånger i ditt liv har du använt det finska ”inbrottar-kittet”? - Vet ikke men mange gang når jeg var ung gutte, ikke lenger, men jeg har hatt bare Koskenkorva med, ikke Kofot
Det finska inbrottar-kittet....
Du har ju en väldigt omdiskuterad tatuering på överarmen. Var blev den lagad? - Tatoveringen min har gjort mange forskjellige plasser, en av dem har vært tatovering studio House of Pain i Oulu.
I början när du just flyttat till Skien så sågs du ofta ute på byen väldigt sent, ståendes i bar överkropp samtidigt som du skrek svordomar på finska. Kommentar till detta? - Den er bare rykte, urban legend.
Du har ju jobbat flitigt här i vinter med snöröjning på byens alla gator, måste bara fråga, hur pass exklusiv är din ”firmabil”? - Firmabil er fint, Lada er BRA bil.
Sinnpajens firmabil.....
Du syns oftast i Templet med en kaffekopp i handen, hur många kaffekoppar dricker du på en dag? - ca. 5 - 6 kopper.
Du fick ju en ny kaffetraktor utav Lynx kapten, hur funkar den? - Den funker veldig bra, TUSEN TAKK bare til kaptein.
Sinnpajen med en bringare kaffe i sällskap med "Polarbear".....
Och tillslut, var i Finland har du köpt din ”sinnpaj”? - Ja
Här under följer några frågor till Sinnpajen, som några utav Hockeyns Bakgårds fantastiska läsare mailat in :) Av hänsyn till personerna i fråga väljer jag att inte delge namn på de postande.
Hur många ”sinnpajer” har du ägt i ditt liv? - 3 stykke men bruke ikke dem lenger, det var litt mere 80- 90-talet greier bruke "sinnpajer". I dag jeg har bare mc-"sinnpaj" og bruke den bare når jeg kjøre min motorsykle.
Många tycker att du ser farlig ut, är du farlig? - Det er ikke sant, jeg er veldig snill gutt.
Den hårde Sinnpajen?
Hur många timmar/minuter är ditt rekord i bastusittning? - Kanskje 5-6 timer, men selvfølgelig må kjøle ned av og til og naturligtvis du trenger også noen øl.
Dricker du alltid öl när du sitter i bastun? - Ikke alltid men often.
Är du singel? - Ja
Var shoppar du helst? - Vinmonopolet
Bra shopping?
Var har du köpt din bil? - Jeg kjøpte den fra Tromsø.
När ska du träffa din ryska rubin Nikita nästa gång? - Jeg håper at jeg kan reise til Murmansk siste helg i April.
Vilken DJ tycker du är bäst i garderoben, DJ BDP, DJ Slim-Tim eller DJ Toni Barilla? - Alle tre er like dårlig. Jeg har aldri min livet hørt så dårlig musik i hockey garderoben.
Du brukar ofta säga "läski Sörum" till ass coach Steinar. Vad betyder det? - "läski Sørum" betyr feit Sørum.
Det var allt Hockeyns Bakgård fick ur Sinnpajen....
Hoppas det varit god läsning och att du fått en liten inblick i hur en finne har det i Norge!
Ett stort stort tack till dig Matti, för att du precis som Colamannen var villig att ställa upp som intervjuoffer!
