Hockeyns bakgård

 

Vi stod redo inför matchen i lördags.

 

Med förutsättningar som påminde om ett litauiskt brottarlags på sent 90-tal hade vi som var med på resan gjort vårt bästa för att vara redo inför matchen.

 

Och det blev, pannkaka.

 

Nåja.

 

Första perioden börjar långt över vad jag förväntat mig.

Vi spelar exakt som vi ska. Sarg ut, dumpa puck och forechecka som galningar.

Någon annan form av spel är inte att förvänta då man suttit i en trång bil/minibuss i 8 timmar.

 

Vi försöker att göra det bästa av situationen.

Gilla läget, som en tidigare och legendarisk tränare till mig alltid sade.

 

Bergen tar ledningen med 1-0.

Men med 10 sekunder kvar av första perioden får vi in kvitteringen, och vi vittrar morgonluft.

Fyllda av energi tar vi oss an andra perioden.

Och som vi spelar!

2-1 kommer, och vi får i oss än mer energi. Energi som kan vara oerhört viktig efter den långa färden.

Vi går till paus med en ledning som känns trygg pga vårt mycket stabila och solida spel.

 

Men så sker det då.

 

Mannen, eller männen (dom är 3) i zebra-mundering kliver in i handlingen.

Det värsta jag vet är att överlåta mina eller mina lagkamraters förluster/misslyckanden på andra.

Men i detta fallet är det en ren och skär omöjlighet.

 

Matcherna spelades i Bergen.

Domarna som dömde matcherna bor samtliga i Bergen, och emellanåt såg det ut som om dom var bästa kompisar med både tränare och spelare i Bergen IK.

Och om jag förstod det rätt så dömer dessa tre herrar samtliga av BIKs hemmamatcher.

 

Det var ärligt talat det värsta jag varit med om under mina 18 år som ishockeyspelare.

Jag fick till och med nypa mig i armen för att på allvar kolla om det var sant.

 

2-2 kommer på en solklar spark. Men det fanns inte ens en tvekan på att inte döma mål.

 

Sen fallerar det totalt.

Spelare i vårt lag börjar skeppas till utvisningsbåset i skytteltrafik.

För saker jag och många med mig aldrig tidigare sett någon få utvisning för.

Det börjar med att lagets pappa, Mats Nyegaard blir nerslagen framför mål i vårt power-play utav deras keeper.

Mats skriker till då han faller till isen. Han blir såklart chockad, då han slås ner bakifrån, och samtidigt vill han såklart få domarens uppmärksamhet. Resultat? 10 minuters personligt straff på Mats....

Nu börjar man undra.....

Runar "Tvålfager" Larssen åker sen på en "checking to the head" som är totalt totalt märklig.

 

Ja, orkar knappt skriva mer nu för jag känner hur irritationen smyger sig på igen.

 

När sen ingen av domarna vill snacka heller, med varken mig som är kapten, med nån av de assisterande kaptenerna eller med någon av våra tränare. Ja, då är det liksom inte lätt.

 

Arroganta och nonchalanta domare.... FETNEJ!

 

Nej, fy katten....

 

Att bli så bortdömda som vi blev under denna match är inte fair.

 

Det måste ske saker inom hockey-Norge på just denna bit enligt mig.

Att ha "hemma-domare" trodde jag bara existerade inom barnidrott. Inte i elitidrott. Definitivt inte!

Att just Bergen inte tappat en enda poäng på hemmaplan beror knappast på att laget är fantastiskt bra....

Det kan jag iaf konstatera efter dessa två matcher.

 

 

Lag (jag kan garantera att det inte bara är vi) reser en sjujäkla bit för att spela en ishockeymatch och tävla om 3 poäng.

Att då bli bestulna på poäng är inte rättvist. Inte någonstans.

 

 

Att vi tappar fokus från hockey till domar-tjabbel är ju såklart inte okej. Men tro mig, det var inte lätt att fokusera på spelet när var och varannan lirare i vårt lag blev sända till botbänken för saker som ingen förstod sig på, och när mål som i den normala idrotten ishockey blir bortdömda blev godkända.

 

Givetvis kunde denna fokusändring även bero på resan vi gjort. Att tröttheten i våra skallar började smyga sig på där i tredje perioden. Kanske kanske hade vi hanterat "hemma-domaren" bättre om vi haft bättre förutsättningar och varit pigga.

 

Vad vet jag...

 

Förresten, matchen slutade 6-2 till BIK.