Hockeyns bakgård

 

 

Det var lite mer än 3 år sen jag senast spelade en organiserad fotbollsmatch.

I måndags var det dags för en storartad Comeback.

Inte storartad pga. mitt spel. Utan mer pga. valet av klubb....

 

Efter intensiva kontraktsförhandlingar under hela söndagen återstod det några få detaljer inför måndagen.

Det var min svåger, tillika agent Petter Kempe Ullsten som satt vid förhandlingsbordet. Medan jag själv befann mig på topphemlig ort. Där jag lapade sol och hade de gott.

Efter drygt 7 timmars förhandling under måndagen hade så min agent Petter och klubbens övre huvuden kommit överens.

Ett en matchers långt gästspel skulle genomföras.

Våra (mina & agentens) krav möttes på ett positivt sätt.

 

Agenten fixade taxi, som tog mig till den Mytomspunna hemaarenan, där jag klev in och satte en kråka på det färska kontraktet.

Sen började uppladdningen.

 

Dagen till ära var det Storstjärnan "Pansar-Pelles" födelsedag!

Vilket jag och mina två svågrar Petter och Nisse givetvis ville uppmärksamma på stort vis!

 

En maffig banderoll skulle tillverkas.....

     

 

Och resultatet!?

 

  

 

 

Läsare med skarp syn har redan sett att det var KB65 jag skrivet på för.

Bara en kort stund efter bläcket hunnit torka anslöt jag till samlingen.

Där fick jag hälsa på och säga Grattis till "Pansar-Pelle".

Eftersom vädret var fantastiskt valde vår coach att förlägga "snacket" ute på plan.

 

Laguppställningen talades fram.

Undertecknad, med nummer 11 på ryggen skulle starta på bänken.

Vilket kom som en befrielse.

All den enorma press som byggts upp under dagen försvann.

Haha skämt åsido.

Faktum är att jag alltid varit lite avundsjuk på de som får värma keepern under uppvärmingen.

Hellre det än o lira smålagsspel med koner som mål liksom.

__________________________________________________________________________________________

 

Den Norrländska kvällssolen låg som ett mysigt duntäcke över den läckert gröna mattan.

Den oerhört gemytliga och vackert belägna Forssvallen i Köpmanholmen bjöd verkligen in till fotbollsfest denna måndagsafton.

Jag befann mig på klassisk mark, det var jag mycket väl medveten om.

 

Jag tog god tid på mig att snöra på mig mina vita Nike "Ronaldinho Edition" skor.

Samtidigt njöt jag av att få vara en del i detta fantastiska lag.

 

Laget heter alltså KB65 II.

Man är ett såkallat B-lag till KB65.

Men i Norrland finns inga reservlagsserier på denna nivå.

Man spelar i Division 6.

A-laget en serie över, alltså i femman.

 

Vi skulle ta emot lokalkonkurrenten Sidensjö II.

Ett lag som låg på samma poäng, men med sämre målskillnad.

__________________________________________________________________________________________

 

Några minuter före avspark vandrade vi ut på plan.

Till den ovanligt stora publikens vilda jubel.

Om det kommit ett par extra åskådare pga. det skånska nyförvärvets debut eller pga. "Pansar-Pelles" födelsedag är fortfarande oklart.

Mycket folk var det iallafall.

 

Lite ovant för mig som den senaste säsongen i Skien Ishockeyklubb varit van att spela inför 18 närmast sörjande på läktaren.

 

Jag traskade över planen och intog båset. Vid min sida hade jag svåger Nisse som till vardags huserar i A-laget.

 

Rättskiparen sätter pipan mot läpparna och blåser igång matchen.

Spelet är böljande. Lagen känner lite sådär klassiskt på varann.

 

Efter dryga 25 får jag besked om att värma.

När klockan slår 30 signalerar coach för byte.

 

Jag kommer in som Vänsterytter-mittfältare.

Med besked om att använda min vänsterfot samt att utnyttja min enorma snabbhet. Det senare var ironi....

Efter lite styvt 5 minuter får jag besked om att byta kant.

Coach vill att jag ska kunna "bryta in", lite likt så som Arjen Robben spelar i Bayern München.

Sidensjö II tar ledningen efter ett skolboksmål.

Ett effektivt fotbollsmål ger derbymotståndaren ledningen i paus.

 

I paus väljer coach att stuva om lite på mitten.

Jag ska in från kanten, till en lite mer släpande anfallsroll. Typ den Zlatan hade under EM.

 

Lite svårt var det att komma till sin rätt. De flesta bollar susar förbi, ca 10 meter över mitt huvud.

Det är nog skillnaden litegranna mellan den skånska och den norrländska fotbollen.

 

Efter 20 spelade minuter av andra byts jag ut.

Med 7 minuter kvar blir en av våra spelare gravt kapad i straffområdet.

Domaren blåser högt, tar ett par graciösa löpsteg framåt och pekar på straffpunkten.

Vem ska slå!?

 

Självklart är det "Pansar-Pelle" som tar en maxlöpning från sin mittbacksposition.

Han tar hand om bollen, lika självsäkert som Andrea Pirlo under sommarens EM.

I samma sekvens, och precis innan Pelle ska slå straffen byts jag in igen.

Till min stora glädje.

Pelle slår en iskall straff.

Målvakten åt höger, och bollen kallt högt o mitt i målet.

Att få vara på plan och fira ett mål med de goa grabbarna i KB65 II var en mycket härlig stund för mig.

 

Efter ett grymt hårt jobb från samtliga blåklädda i 85 minuter har vi kvitterat!

Efter ytterligare 5 minuters krig blåser domarn.

1-1, och vi är såklart nöjda efter vår sena kvittering.

 

Här kan ni förresten se lite fakta om matchen.

 

 

Sammanfattningsvis var det mycket skoj att få vara tillbaka på fotbollsplan.

Det blev inte värre av att det var i Norrländska sexan, i KB65.

Det var en glädjens afton för mig, och vibbarna från kult-filmen Offside duggade tätt.

Det är exakt såhär det ska vara på denna nivån.

Det som gör Idrott så fantastiskt!

 

                       

 

 

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka grabbarna i KB65 II för att ni tog väl hand om mig!

Hoppas jag kan få vara med på nån match även nästa sommar!

Om ett par år kanske jag ansluter till laget på heltid, vem vet....