Hockeyns bakgård

Då var första träningsveckan över.

 

Efter nästintill Björnlige-klass på de två första passen började det se bättre ut framåt onsdagen.

Passningarna börja sitta litegranna, tajmingen börjar så smått förbättras.

 

Men det är fortsatt en bra bit tills grejerna sitter på allvar.

 

För mig personligen känns de relativt hyfsat.

Benen är pigga som fasen i ca 20 min av träningen. Sen är dom som två betongrör. Ni vet såna som agerar grill på diverse uteplatser i Sverige.

Skallen finns med där. Tror den iaf.

Passningar som normalt sett är enkla att ta emot studsar av bladet. Passningar som man normalt kan slå i sömnen slår man nu två meter framför eller två meter bakom.

Dragningar man på normala vis gör utan att titta ner på puck känns lustiga. När man tittar ner är pucken spårlöst försvunnen.

Skott, som varit min favorit och specialité i sisådär 18 år når inte ens fram till målet.

 

Allting handlar om att komma in i det igen.

Man har varit borta från isen ett tag. Även om det inte är jättelängesen med tanke på att vi har is året runt i Skien. Men den där månaden man varit borta gör sitt. Man kopplar bort hockeyn. Man släpper allt som har med ishockey att göra.

Det viktiga nu är att man inte börjar fundera i banor såsom "fasen va kass jag är". Visst, självklart är man kass just nu. Men ge det en vecka till, sen är man inne i det igen, till 100%.

Benen känns tunga varje dag. Inatt vaknade jag med kramp i båda låren, vilket min medvetslösa sambo INTE kunde hjälpa mig med.

Men om en vecka har benen vant sig vid tuff is-träning igen. Då är det lugnt.

Det är vägen dit, och priset man måste betala för att få spela hockey på en bra nivå.

Orkar man ta sig igenom det dära så är man på G :)

__________________________________________________________________________________________

 

Tisdagens träning avslutades med Sigge o Dagges Stora Favorit från den gamla goda tiden.

Nämligen, de Klassiska Strippstraffarna.

 

Den blå femman imponerade stort, alla gjorde mål direkt utom en viss Daniel Lindblad.

Men han vet ni ju gillar att gå runt naken efter att han ifjor rest halva Norge runt iklädd endast sin Lila One-Piece....

 

Här har vi en avslöjande bild på det där, Filip Nilsson tillhörande den Blå femman, i full mundering poserar intill den nästintill fullt avklädde Kristofer Töen Nielsen, hemmahörande i Röda femman.

Bemärk Filips val av hjälm, samt plösar. Bra stuk!

Ps, välkommen till Ryssa-familjen Filip!

 

 

Efter 4 tunga ispass på 4 dagar avslutade vi igår den gemensamma träningsveckan med Fystester nere på Coach Bretts träningscenter.

Vissa hade tränat på bra i sommar, vissa mindre bra.

Coach Brett kostade sen på sig att bjuda på grillade hamburgare, vilket gjorde att hela Gjerstad ringde hans fru och skrek att det brann i deras Center. Hon lugnade dom dock med orden -"Det är bara Brett som grillar".

 

 

Målvakter: R. Lindal & N. Haugen

 

 

 

Annars var veckans stora snackis på tisdagen då Ass Coach Steinar Sörums hjälm spårlöst försvann.

Han valde att beträda isen iklädd en imponerande Rysk, Grå Björn-mössa.

Med viss antydan till gråt valde han sen att straffa laget med skridskoåkning....

 

 

Nu är hockeyn igång igen gott folk!

 

Ha en helt fantastisk helg!!

 

Till sist vill jag passa på att säga Grattis till min Älskade Mamma som i torsdags fyllde 52 år!