Tre Kronors lekstuga...
Igår var en bra dag och kväll på många sätt. Sambon och jag styrde den numera dödsdömda röda Mazdan mot Oslo. Utflykten till den kungliga huvudstaden började först med en nästintill perfekt färd (perfekt i det faktum att sambon lyckades leda oss till centralstationen på första försöket). På stationen hämtade vi upp våra gäster från Bjästa. Svärmor Maria, samt svågrarna (finns det ett ord som heter svågrarna!?) Petter o Nils. Efter ett kort matstopp gick färden vidare mot den något föråldrade (utsidan), smått märkliga men ändå enormt mäktiga Jordal Amfi. En oerhört speciell arena som definitivt går in på min topp-10 lista över arenor. Ni som känner mig väl vet att jag är frälst i hockey och fotbollsarenor. Norge har en del speciella arenor minst sagt, och Jordal Amfi var inget undantag. I en backe har man valt att bygga den. Bara första anblicken får en att dra på smilbanden. Det ser mer ut som dansbanan i Valje än en hockeyarena.
Utanför arenan satte vi oss på läktaren till fotbollsplanen som ligger precis bredvid. Samtidigt som vi bevittnade de svenska och norska trupperna köra "Tvånudd" (dock inte tillsammans) intog vi ett par droppar kaffe samt en bit himmabagad-kaga. Kan avslöja att den svenska truppen såg ut att inneha klart mest fotbollstalang. Dock imponerade Ole-Kristian Tollefsens huvudspel.
Första anblicken inne i arenan var grym för övrigt. En mäktig arena helt enkelt som bjöd på lavinliknande stup. Branta trappor och brist på räcken gjorde det till en kamp för livet att spatsera med kaffekoppen i näven.
För ni ska veta det, att det lutar rakt ner, och skulle man ta ett övertramp så skulle nog farbrorn på rad 1 få 92 kilo skåning i i bakhuet...
Men hur som helst, ännu en cool arena i Norge som som sagt går in på min topp-10.
Matchen sen då? Jo, Sverige hade i ca 52 min av matchens totala 60 lekstuga med norrmännen. Man gjorde lite som man ville och klasskillnaden syntes lika bra som Batman loggan en sen fredagkväll i Gotham.
Matchen blev väl kanske ingen jättehöjdare, men det är ändå alltid kul att se såpass bra ishockeyspelare på nära håll. En sån som Fredrik Pettersson är ju en fröjd för ögat att skåda. Det händer saker hela tiden!
Bosse Lindells kusin Niklas Olausson är ju också underbar att se, handleder som självaste Kung Conny och magiska passningar levereras såfort han touchar pucken. Vet inte hur han bär sig åt egentligen.
Norge var ganska bleka. Förutom deras skrämseltaktik första 10-12 där man tacklade på allt syntes man knappt till. Bäst i de rödklädda var utan tvekan Växjö Lakers backen Jonas Holös. Modos Skröder glänste till med en balja, men för övrigt var det ganska slätstrukna insatser.
Sverige trummade på och hade nog skoj på isen. Staffan Kronwall dominerade isen och var en riktig härförare med grymma pass, uppåkningar, skott och tacklingar. Känns gjuten i ett VM-lag.
Det sämsta med denna matchen var helt klart publiksiffran! 1362 personer i en arena som tar 4450. Men det hemska i detta är väl mest att ett norskt ishockeylandslag inte drar mer folk till en hemmamatch i huvudstaden. Mot storebror Sverige som alla norrbaggar vill slå dessutom. Nej, märkligt är vad det är. Kanske lockade hytteturen med familjen mer, vad vet jag?
Dock hur som helst en trevlig tillställning med många bra spelare, vackra mål, finter och passningar. Och givetvis, att få uppleva Jordal Amfi :)
Det trevligaste av allt var kanske gången då ett svenskt skott styrdes upp i taket. Ner på isen ramlade matchpucken, men även 4!! andra puckar. Detta drog ner aftonens största jubel :)
Idag på Påskafton är det hockey på TVn, Skellefteå AIK - AIK ser ut att än en gång bjuda på en underbar tillställning. 2-1 efter första. Påskaftonen kan ju inte bli bättre! Jag tror/hoppas på att matchen går till sudden. Väl där får gärna Jimmie Ericsson avgöra för Skellefteå AIK!
Bjuder på lite bilder från arenan igår, och det är som vanligt bara att trycka på dom :)
Ha en riktigt trevlig Påskafton kära läsare och glad påsk!!
/ Captain #6
