Redaktionen på Hockeyns Bakgård ska alltså flytta om några månader.
Då tyckte vi att det var passande för även Hockeyns Bakgård att flytta.
Hockeyns Bakgård har alltså numera en ny adress, den adressen som du ser ovan.
En ny fräsch sida, samt ett webbhotell som förhoppningsvis skall strula mindre :)
Alla glada!
Jo såhär är det alltså.
Jag ber även om överseende om det kan uppstå mindre konstigheter på den nya Hockeyns Bakgård.
Tar alltid lite tid att lära sig nya ting :)
Men det skall förhoppningsvis inte vara till allt för stora besvär.
Denna "gamla" Hockeyns Bakgård kommer dock ligga kvar under en obestämd framtid, så för er som brukar roa er om fredag-lördagskvällarna med att sitta och läsa igenom gamla inlägg fortsatt har nåt att göra :)
Klicka på BILDEN överst i inlägget så sänds du automatiskt till den nya Hockeyns Bakgård!
Idag publicerades mitt och Hockeyns Bakgårds sista inlägg i lokaltidningen TA. Det har blivit hela 9 inlägg från Hockeyns Bakgård i TA under säsongen.
Hoppas att det på något vis bidragit till ökat intresse för ishockeyn här i fylket! :)
Här kommer texten, eller ja, stora delar av den!
Det var nu några veckor sedan denna historiska säsong för Skien Ishockeyklubb avslutades.
Några veckor som ägnats väl åt att smälta upplevelser, vinster, förluster, resor och allting annat som hör en lång ishockeysäsong till.
Då tycker jag att det sitter på sin plats med en liten summering bland dessa rader som du just nu läser.
Det har som sagt varit en lång säsong.
När sista matchen spelades förra säsongen och vi hade vunnit 3 Division så startade arbetet. Ett arbete mot klubbens mål, som var 1 Division.
Arbetet startade även för alla oss spelare. Den så högt älskade sommarträningen med allt vad den innebär fick så smått starta upp nästan direkt. Otaliga antal timmar på gymmet, otaliga antal mil i löparspåret, otaliga antal maxlöpningar i Fritidsparkens snöfria slalombacke, samt även två träningar på is i veckan under i stort sett hela sommarhalvåret eftersom vi här i Skien är så pass lyckligt lottade att vi har is under hela året. X antal matcher mellan ”de gamla” och ”de unga” spelades på isen. Och jag kan exklusivt avslöja att det var ”de gamla” som drog det längsta strået.
Det gällde att vi alla var bra förberedda. För att spela i 1 Division är inte direkt som att spela i 3 Division. Det ställer högre krav på alla spelare såklart. Och för att uppnå de kraven så måste man träna, träna och åter träna. Det finns inga genvägar. Och sammanfattningsvis kring just detta, så tror jag inte att speciellt många i laget fuskat med sommarträningen då vi gått igenom 39 matcher med extremt kort om folk om man jämför med våra motståndare.
Medans de flesta av motståndarna rullat runt på 4 femmor så har vi till stora delar av matcherna rullat runt på 2. En viss skillnad såklart. Så som sagt, jag tror att de flesta i laget kan slå sig litegrann på bröstet och säga till sig själv, -Jag gjorde en bra sommarträning!
I början på augusti var nästan hela laget samlat. Vi gick på is allesammans, och träningen på is startade på allvar. Många nya spelare, ny tränare, ny serie, nya motståndare, ja, det var mycket som var nytt. Det fanns i laget en stor förväntan. Många var vi som längtade efter att få spela den första matchen. För att se litegrann var vi stod i jämförelse med de andra lagen.
Och den kom. För motståndet stod laget från Hönefoss, Ringerike Panthers som numera var ett etablerat topplag i 1 Division. Det var nervöst i Lynx-garderoben före match. Det vill jag lova! Men vi gör en kanonmatch och har ledningen hela vägen. Matchen slutar 3-3 och det är med mersmak för oss.
En relativt lång uppkörning från augusti till mitten/slutet på september är nu över. Och vi skall äntligen få spela Seriepremiär. Detta sker på bortaplan. I Årnes i den numera klassiska Runnirinken. Att Runnirinken är klassisk beror kort och gott på att det var i denna hall som Skien Lynx tog sina första poäng i 1 Division. Vi vinner, efter att ha avgjort i sudden-death, och får med oss 2 poäng hem till Telemark. Jag tror nog att det var fler än jag som tyckte att detta var helt fantastiskt!
Det vi sedan såg framemot var den allra allra första matchen på hemmaplan. I Skien Ishall, som senare skulle komma att kallas för ”Templet” skulle vi möta IL Jutul. Och jag ska ärligt erkänna att matchen var aningen ”hypad”. Radio, tidningar, internet, ja nästan överallt snackades det om denna match.
Och spänningen steg även i laget. Alla var så oerhört taggade. Vi ville ha matchen nu!! Men vi fick snällt vänta någon dag till. Och allteftersom matchen närmade sig, så byggdes allting upp. Stämningen, ja just det, ”hypen”. Det snackades hockey överallt. Nu var det bara att släppa loss!
Vi visste om att det skulle komma mycket folk! Men att det skulle komma så många som det gjorde, det hade nog ingen i laget förväntat sig. Historiens allra första Elit-match i Templet, med hemmaklubben Skien Ishockeyklubb skulle nu spelas. Den första hemmamatchen i 1 Division.
Och det var fantastiskt att glida runt ute på isen under uppvärmningen och se att folket strömmade in. Fler och fler. Att ishockey är en relativt liten och ny idrott i Telemark var svårt att missa, då jag såg flera på läktaren som bara hade T-shirt på överkroppen. Kanske dom hoppades på att matchen skulle värma? När vi sedan tågade ut till introt och man hörde publikens jubel så överröstes man av en fantastisk känsla! Tänk, i detta Tempel hade jag säsongen före spelat matcher inför 30 personer i 3 Division. Nu satt/stod det 700 personer på läktaren!
Det var en fantastisk känsla, att i mörker till hög musik skrinna ut på isen till alla dessa människors stora jubel! Och jag tror nog att de allra flesta utav dessa 700 gick ifrån Templet med en positiv upplevelse i huvudet. För, trots att vi förlorade så var det ju en himla bra ishockeymatch. Tempo, tacklingar, mycket mål samt en hög spänning. Den hade allt egentligen, förutom att fel lag vann.
Precis före jul spelade vi en annan hemmamatch i Templet som lagt sig starkt i minnet hos mig.
Vi mötte de som senare skulle bli Seriemästare, Comet från Halden. Vi gör en fullständigt fantastisk match mot ett motstånd som med facit i hand borde köra över oss. Med ett par minuter kvar kvitterar vi. Templet exploderar av glädje, både på läktare och på isen. Vi höll på att nagga stora stygga Comet på poäng. En perfekt match ifrån vår sida, såhär långt där vi krigat om varje millimeter i varje sekund i matchen. Men så, med 20 sekunder kvar av matchen så får Comet in ett segermål. Ett extremt turligt sådant. Och förlusten var ett faktum… Det kändes oerhört bittert, speciellt då vi varit så grymt nära på att ta matchen till sudden-death. Här någonstans kände jag att säsongen vände för oss.
Ett tag senare skulle vi möta de dåvarande serieledarna Ringerike Panthers hemma i Templet. Och denna match, vågar jag påstå, var våran bästa på hela säsongen!
Efter 60 fantastiska minuter är det oavgjort! Vi har tagit matchen till sudden-death. Mot självaste serieledarna!! Vi är även extremt närma att ta det till straffar. Men med ynka 7 sekunder kvar av sudden så avgör Panthers. Hade matchen gått till straffar så är jag övertygad om att vi vunnit!
Detta är bara ett fåtal av de många minnen jag har på lager efter denna säsong. Men dessa minnen är nog de som sticker ut mest, av alla de positiva upplevelser jag och mina lagkamrater haft denna säsong.
Det blir inte fler inlägg nu i påsk. Så du får hålla tillgodo med detta :)
Ja, givetvis kommer Fredagslåten som vanligt!
Helt avslutningsvis så vill jag önska Dig en riktigt god påsk!!
Var ett rejält tag sen senaste matnyttiga uppdateringen nu.
Så en liten rapport om vad som sker sitter väl på sin plats denna snart sena tisdagsafton.
Som vissa redan vet så har jag tagit beslutet att lämna Skien Ishockeyklubb.
Det blir alltså ingen fortsättning.
Ett beslut som vuxit sig starkt efter säsongens slut.
Efter sista seriematchen som vi spelade på hemmaplan mot Grüner, den 2a mars så valde jag att ta en veckas helt off från allt vad ishockey heter.
Efter den veckan började jag sen fundera på framtiden.
Och ganska snabbt beslutade jag mig för att inte stanna i Skien.
Efter två år i klubben så känner jag helt enkelt att det får vara dags för något nytt.
En ny utmaning. Ett nytt äventyr. En ny milstolpe.
Med tanke på jobb så kommer jag och min sambo att bli boendes i Telemarks huvudstad fram till slutet på juni.
Sedan går flyttlasset....
Vart vet jag inte ännu.
Men faktum är att jag under de kommande veckorna har en hel del att fundera över.
Det är inte alltid lätt att vara ishockeyspelare.
Men angenäma problem är ju ganska kul trots allt.
Såfort någonting blir klart så blir du, kära läsare givetvis underrättad!
Jag vill härigenom (då risken finns att jag inte kommer träffa på alla nu när ishockeysäsongen lider mot sitt slut) passa på att tacka för dom här två åren!
Jag har här i Skien fått chansen att träffa och lära känna många fantastiska människor!
Jag har fått uppleva saker som jag aldrig kunnat drömma om, men som nu sitter färskt i minnet och dagligen lockar fram till ett smil.
Jag har fått chansen att vara med helt i starten på en satsning i en förhållandevis liten ishockeyklubb. Vunnit serieguld, avancerat två serier på en sommar, samt vara i allra högsta grad involverad i en historisk säsong i Telemark och Skiens ishockeyhistoria, nämligen den första i 1 Division.
Som jag tidigare nämnt så har jag fått äran att lära känna många helt fantastiska människor!
Det är er jag kommer sakna.
Det är er jag kommer minnas.
Jag behöver inte nämna några namn, för ni vet vilka ni är!
Härigenom vill jag alltså tacka för dessa två åren, där jag även fått den stora äran att vara Lagkapten för Skien Ishockeyklubbs A-lag.
Och givetvis så önskar jag Skien Ishockeyklubb all lycka i sin fortsatta satsning med allt från Hockeyskola till A-laget i 1 Division.
Igår onsdag samlades tiotalet Lynx-spelare + legenden Helge Roar Haugen för Telemarks version av Winter Classic.
På den megastora ute-isen vid sidan av det gemytliga Templet blandades glädje och sorg, finlir och hårresande missar, snygga mål och brutalt dålig skridskoåkning (läs Toni Barilla).
Allt fanns där.
Legenden Helge hade snörat på sig sina klassiska JOFA-rör och agerade domare OCH fotograf med den äran.
Uppvärmning för honom inför morgondagens stormatch (mer om den lite senare i detta inlägg).
Lagbilden vittnar om att Chris Pronger trejdats till Devils, samt att Tie Domi (längst ut till höger i bild) valt att göra comeback. Något överraskande i North Toronto Hockey....
Som sagt.
Imorrnkväll är det dags för Helge Roar Haugens stora kväll.
Skiens A-lag mot Skiens Old Stars.
En mångårig tradition där säsongens A-trupp möter gamla A-lagsspelare och stofiler såsom Steinar Sörum.
Helge har detta år plockat ihop ett riktigt bra lag till Old Stars.
Det lär bli en rejäl holmgång.
Old Stars börjar matchen med en 5-0 ledning. Man spelar med 5 man, medan A-laget spelar med 4, under hela matchen. Utvisningar gäller som vanligt dock.
Inga tacklingar eller slagskott är tillåtna.
Fjolårets match vann A-laget, tämligen enkelt :)
Efter matchen väntar sen en Avslutningsfest på ovanvåningen i Templet.
Helge har lanserat denna match som Årets match i Templet, så är du hockeysugen och vill se lite riktigt hockeygodis så ska du masa dig till Templet imorrn.
18:30 släpper Helge pucken!!
Pga. olika anledningar så kommer undertecknad dessvärre inte att deltaga denna afton....
Hoppas laget klarar vinna, så kan även jag njuta av kvällen :)
Ha en fin fortsättning på kvällen!
Påminner även om Fredagslåten imorrn, 16:07 som vanligt!
En säsong som minst sagt varit händelserik, både i positiv och i negativ mening.
En säsongssummering kommer så småningom, givetvis!
Men till matchen igår.
Vi mötte ett Grüner som innehåller en hel del äldre spelare som "varit med förr" liksom.
Det är väl inget tempo-lag direkt. Men man är väldigt skickliga och samspelta. Man hittar varann bra. Sen har man ett par riktigt vassa lirare, såna som går in och avgör matcherna.
Vi själva gör en bra match, inte minst första perioden. Grüner gjorde 0-1, men vi gick upp i 1-1 och 2-1 innan första pausen kom. En period som böljar ganska mycket fram och tillbaks. Vi får utdelning i två klassiska "skitmål". Lite typiskt att "skitmålen" skulle komma först i sista matchen...
Andra perioden, som vanligtvis brukar vara våran svagaste i matcherna är god. Vi gör jobbet rejält, och även i denna period är det böljande spel. Vi trycker tillbaka Grüner, Grüner trycker tillbaka oss.
Men sammanfattningsvis en bra period.
Dock så gör Grüner två mål i denna period, och har därmed en 2-3 ledning inför sista perioden.
Sista perioden väntar och vi är överens om att vi verkligen ska gå för det!
Det är det sista vi gör denna säsong, så det finns absolut ingenting att spara på!
Men dryga 7 minuter före slutet så ökar Grüner på, 2-4 och ljuset släcks nog för de flesta med Lynx-anknytning.
Men inte för oss i laget, och med 3 och en halv minut reducerar vi och en dramatisk avslutning väntar.
Spelet förläggs i gästernas zon, och trycket är massivt.
Men målet kommer inte. Istället är det Grüner som kontrar in 3-5 i tom kasse.
Matchen är slut, men vi har gjort en bra avslutningsmatch.
Innan vi glider av isen tillsammans för en sista gång så tackar vi våran fantastiska publik som stöttat oss under hela säsongen.
I omklädningsrummet sen så infinner sig den där underbara känslan som det alltid gör när en säsong är över.
En tomhet, blandad med en lättnad.
Nu är det äntligen över och jag får massa tid att göra andra saker. Men vad ska jag göra då!? Typ...
Vad som hände sen stannar hos oss.
Men förhoppningsvis kommer en och annan film och kanske till och med någon bild att publiceras här på Hockeyns Bakgård inom en inte alltför lång framtid.
Nu är det över.
Vad som händer i framtiden vet endast Gud.
Nu ska det bli otroligt skönt att släppa hockeyn helt för en bra stund.
Ted Svensson Är en 88:a född kille från Fjälkinge i Skåne. Fick sin fostran i Kristianstad IK och efter några år i Div 2 södra med Hässleholm HK och Osby IK valde han att flytta till Norge och Skien där karriären skulle utsättas för ett sällan skådat äventyr. Ted är back och beryktad i Norge för sin klassiska CCM hjälm som importerats från Spanien.
